En översikt över den judiska historien

Josefus, en judiskromersk historiker

Filon från Alexandria, en filosof och judisk ledare

 

 

Filon från Alexandria och hans två historiska skrifter

 

Innan vi börjar med att systematiskt gå igenom Filons båda historiska skrifter skall anges att denne var medlem av den judiska församlingen i Alexandria samt alexandrinsk medborgare. Detta innebar samtidigt att han var romersk undersåte och därmed också stod under Roms beskydd.[1]Han var enligt Hieronymus av prästerlig släkt och tillhörde en rik och ansedd familj. Hans bror blev Alabark [2] av Alexandria.[3] Han hade kontakter med konung Agrippa I och var onekligen förtrogen med ledarskiktet i både Alexandria, Rom samt Judéen, och fick själv stå i främsta ledet till försvar för det judiska folket.[4] E. M. Smallwood, & T. Rajak skriver om Filon att han verkade inom den grekiskfilosofiska traditionen, men var samtidigt förtrogen med den grekiska bibeln (septuaginta [5] ), på vilken hans kommentarer vilade. Mose lag var fundamental för honom, men han kunde för­modligen inte hebreiska (?). Hans ontologi [6] var märkbart platonsk och hans etik stod närma stoicismen men han ansåg att sann moral var kopplad till efterföljd av den ende Guden.                                                       

   

 

Mot Flaccus

En skrift som är skriven av Filon behandlar de förhållanden som rådde i Alexandria från år 37 e.Kr. och fram till Flaccus Avillius död 39 e.Kr. Denne Flaccus har givit Filon anledning att ge denna bok titeln Mot Flaccus (lat. In Flaccum) vilken handlar om pogromerna [10] i Alexandria, i vilken Flaccus spelar något av en huvudroll. Filon inleder sin bok enligt följande:

 

            Flaccus Avillius, upptagen i Kejsar Tiberii förtroliga vänskap, och efter Severus insatt till prefekt öfver Egypten och guvernör i Alexandria, förvaltande under de fem första åren sitt embete till allmän belåtenhet, i det att han skipade lag och rätt oväldigt, och i allt sökte befordra ordning och skick. Men under det sjätte och sista året, efter Tiberii död, Gajus Caligula kommit på thronen, blef han plötsligt liksom förbytt till en annan menniska….11

 

Filon tillkännager här en drastisk omsvängning i Flaccus liv, vilket kom att påverka hans styre i negativ riktning. Flaccus sörjde ymnigt Kejsar Tiberius död, samt sin mäktige vän Macros [12] död, till vilkens dödsorsak man angett Gaius (Caligulas) namn. Macro hade fått i uppdrag av Tiberius att störta Sejanus[13]och han blev även Gaius uppfostrare, vilket denne till slut inte tålde, utan kom senare att tvinga Macro till självmord.[14] Men samtidigt fruktade Flaccus för att bli misstänkt och anklagad för inblandning i mordet på Gaius moder Agrippina, och genom detta själv falla offer för ”kejsarvildjuret” Gaius.[15] Denna osäkra situation utlöste ett beteende hos Flaccus där han började lyssna till, gynna, och uppmuntra personer i Alexandria som umgicks med ett glödande hat mot de judiska invånarna i staden.

     Den utlösande händelsen som ledde till starten av judeförföljelsen i Alexandria 38 e.Kr. var när den judiske konungen Agrippa anlände till staden, då han var på väg mot sin kröningsceremoni i Judéen. Agrippa som tillhörde den sk. Herodianska konungadynastin hade blivit fängslad av Tiberius under dennes sista regeringsår. Men då Gaius blivit kejsare efter Tiberius så befriade han Agrippa från ”järnets bojor”.[16] Han kom att spela en stor roll bl.a. som medlare mellan det judiska folket och kejsar Gaius pga. sin vänskap med kejsaren.

     Filon beskriver det tumult som utbröt då det uppviglade folket i Alexandria först började driva gäck med den besökande konung Agrippa i staden, vilket stadens guvernör Flaccus inte gjorde något för att stoppa eller stävja. Folket och vissa inflytelserika män i staden blev i stället allt mer utstuderade i sitt hat mot judarna i staden. Man kom till den olycklige Flaccus, som då kände ovisshet över sin framtid, sin fortsatta karriär/ställning och sa till honom att allt hans hopp nu var ute efter Tiberius och Macros död. Vilket gjorde att han då måste ta till andra metoder och andra allierade för att vinna den nye kejsaren Gaius gillande och stöd. De gav honom därför rådet att han skall anklaga och angripa judarna, eftersom det inte fanns något bättre sätt att vinna kejsar Gaius stöd och gillande.[17] Detta sorts tal och ett bland folket uppdämt hat mot judarna i staden gjorde att Flaccus gav sitt medgivande och i vissa fall, även genom sin makt, direkt deltog i den judeförföljelse som utbröt i Alexandria.

    Filon beskriver att staden bestod av framförallt två huvudsakliga grupperingar, judar och ickejudar. Han anger att av stadens fem stadsindelningsområden så kallades två av dessa för de judiska, pga. den stora mängden judar som fanns där, och utöver detta fanns det även judar utspridda i de andra områdena. Det är utifrån dessa uppgifter man kan beräkna judarnas antal, dvs. två femtedelar av stadens befolkning, var därmed judar och om staden då hade ca. 500 000 invånare så kan man uppskatta judarnas antal upp till ca 200 000.[18]

 

 

Om dygderna och Legationen till Gaius

Det är svårt att fixera vissa tidpunkter i Filons liv förutom kring de händelser som han beskrivit i Mot Flaccus samt Om dygderna och Legationen till Gaius. Den sistnämnda boken inleds med orden:

 

Huru länge, och till hvad grad, skola vi gubbar då vara gossar, vi, i hänseende till kroppen förmedelst

åldern gråhårsmän….[19]

 

I genomgången av denna boks innehåll används här Berggrens svenska översättning från 1853, och i en not till den ovan citerade meningen skriver Berggren bl.a. följande:

 

         När Philo skriver detta, i Claudii första regeringsår, måste han såsom gubbe (senex) och gråhårsman

           (canus) hafva varit närmare 70 år, och således född omkring 30 år före Christus….[20] 

 

Om dygderna och Legationen till Gaius börjar med tiden då Gaius blev kejsare (37 e.Kr.) och sträcker sig sedan framåt t.o.m. år 40 e.Kr. Genom ett visst passage i texten kan man utläsa att Filon inte skrivit färdigt boken förrän en bit in under kejsar Claudius tid, eftersom han där berättar om att Helicon senare blev dödad av kejsar Claudius dvs. efter 41 e.Kr. Med detta ser vi att Filon själv måste ha levt under en tid av Claudius regering. Då de beskrivna händelserna utspelar sig är Filon själv mitt uppe i handlingen, samt att han själv är ett ögonvittne till många av de omkringliggande händelserna, vilket gör denna bok till en unik källa av kunskap om judarna och kejsar Gaius förhållande till dem, sett utifrån ett judiskt perspektiv.                                                                                                                               

    Filon beskriver i början av boken om hur folken runtomkring i romarriket gladdes då Gaius trontillträde blev ett faktum. Han skriver med målande beskrivningar om hur man till denna händelse associerar ett tillstånd av fred, rikedom etc. Men framförallt betonas väldets stabilitet och ett folkens enande kring den nye kejsaren, vilket speciellt framkommer då folkets oro vid Gaius insjuknande (8e månaden av hans regering) skildras. Där talas om de olyckor som brukar komma kring ett tronbyte i form av krig, fördrivningar, utplundringar, fångenskap mm. vilket inte ansågs kunnat stävjas på annat sätt än, i detta fall, genom Gaius tillfrisknande.[21]

 

 

 

Noter:

 

1 Elmgren 1939 29.

2 Alabark, ursprungligen arabark, anförare för arabiska trupper i Egypten, senare användes detta som benämning på en högt ansedd ämbetsman som förestod judarna. Josefus bror Alexander var mycket ansedd, se: Eusebios, 78 n. 9.

3 Elmgren, 1939, 54.

4 Smallwood, & Rajak 2003 1167-1168.

5 Septuaginta, latin, betyder sjuttio och är benämningen på den grekiska översättning av Gamla testamentets kanoniska, hebreiska samt apokryfiska böcker, som gjordes i Alexandria under tidigt 200-tal f.Kr.

6 Ontologi = läran om det varande.

7 Rajak, 2003, 798-799.

8 Josefus född 37/38 e.kr. död ef. 100 e.Kr.

9 Apologet = försvarare, i detta fall judisk apologet dvs. försvarare av judarna och judendomen.

10 Pogrom = Judeförföljelse.

11 Filon, Mot Flaccus, 26.

12 Macro, pretorianprefekt under kejsar Tiberius, han hade ett stort inflytande i kejsarhuset. ter:

13 Sejanus, pretorianprefekt, f.d. Tiberius förtrogne, utövade ett stort inflytande i Rom, död 31 e.Kr.

14 Filon, Om dygderna och Legationen till Gaius, 48-49.

15 Filon, Mot Flaccus 26.

16 Filon, Om dygderna och Legationen till Gaius, 94.

17 Filon, Flaccus 4. 22-23.

18 Se dock n. 8.

19 Filon, Om dygderna och Legationen till Gaius, 42.

20Filon, Om dygderna och Legationen till Gaius, 42.

21 Filon, Om dygderna och Legationen till Gaius, 45.