Den antika gnosticismen Sethiansk gnosticism Manikeismen

Den antika gnosticismen med dess skrifter, med fokus på den Sethianska gnosticismen

Nag Hammadiskrifterna brukar delas in i fyra olika grupper beroende på vissa särdrag och likheter som delas av ett visst antal texter. Man brukar inom forskningen ofta tala om följande tankeskolor: Tomaskristendomen, den sethianska gnosticismen, den valentinianska gnosticismen samt den hermetiska religionen.[1] Utöver detta finns ett antal texter som inte är lika lätta att definiera och som oftast brukar lämnas utanför de fyra grupperingarna bl.a. Silvanus läror, NHC, VII, 4 som representerar en form av alexandrinsk vishetskristendom.[2]

    En intressant fråga är dock om Nag Hammadiskriften i kodex VI, 5, från Platons Respublica 588b-589b har skrivits om för att passa sethianska doktriner.[3] Men vad var den sethianska gnosticismen egentligen för en lära?

    Det finns inga bevarade skriftbevis från antiken av ”sethianer” i vilka det direkt framgår att man själva kallade sig för detta. Benämningen sethianer omnämndes däremot frekvent av de tidiga kyrkofäderna då de beskrev en viss tankeströmning under antiken.[4] Epifanius från Salamis (ca 315-403 e. Kr.) skriver exempelvis:”Another school of thought is the Sethians, so-called.”[5] Dessa sägs ha räknat sig som Adams son Seths avkomma, tillräknat den perfektion, samt kallat Seth den smorde Kristus och applicerat detta på Jesus.[6] Han skriver även att de sethianska doktrinerna säger att universum inte kommit till genom den högsta makten utan snarare genom änglar.[7] Detta lär oss i likhet med vittnesbörden från de sethianska skrifterna i Nag Hammadibiblioteket att man kristeniserat de sethianska doktrinerna, vi kan därför tala om en kristeniserad sethianism eller kristen sethianism. Figuren Seth blir således både en frälsargestalt och det genealogiska upphovet till ”den andliga rasen”, ”Seths säd”, ”den orubbliga rasen”,[8] som har del i den gudomliga essensen från den förste himmelske Adam. Forskningen använder dock benämningen sethianer, sethiansk gnosticism och sethianism, eftersom man ser en distinkt kategori av texter, främst från Nag Hammadibiblioteket, som innehåller gemensamma drag och doktriner.[9]

    Den sethianska gnosticismen har från början utvecklats utifrån judiska spekulationer kring de första kapitlen i Genesis och utvecklandet av läran om Seth som förmedlare av kunskap (gnosis) är ursprungligen baserat på apokryfiska judiska källor.[10]

    Den personifierade gudomliga visdomen Sofia som kan ses i Salomos Vishet 7:25-8:1 samt i Jesus Syraks vishet 24, blev i gnostisk tolkning förvandlad till en gudomlig feminin hierarkisk princip med den gudomliga  modern, Barbelo, som var den första tanken (protennoia, pronoia) av den högsta gudomen (den Osynlige Anden). För det andra, den lägre Sofia som skapade och gav liv åt skaparen (Yaldabaoth, Saklas, Samael, den förste archon). Den gudomliga essensen från Sofia fördes över till människan, Adam, och därefter till hans kvinnliga motsvarighet den andliga Eva (Epinoia). Eva kom sedan att fungera som upplysare åt Adam om människans gudomliga ursprung, vilket sedan fördes vidare genom deras son Seth och dennes säd (Seths säd, den andliga rasen).[11] Den slutliga frälsningen sker sedan genom att den högsta Modern återintegrerar sin förskingrade gudomliga essens (den andliga säden, rasen) in i sin ursprungliga andliga enhet.[12]

 

Nag Hammadiskrifterna, fyndplats, tillkomst och möjliga användare

I december 1945 upptäcktes Nag Hammadikodexarna i en stor förseglad kruka nära den stora klippan Jabal al-Tarif vid sidan av Nilfloden, några kilometer från Nag Hammadi. Den närmaste bebyggelsen kring  Jabal al-Tarif är annars Hambra Dum, al-Busa, al-Dabba (platsen för munkklostret Deir al Malak), al-Qasr (platsen för Pachomius kloster vid Chenoboskion) samt Faw Qibli (platsen för Pachomius-klostret vid Pbow).[13] Det faktum att Nag Hammadiskrifterna fanns gömda i detta område där den monastiska, pachomitisk- cenobitiska rörelsen varit livaktig kring 350-talet e.Kr,[14] skapar både frågor och möjliga svar kring vem som gömt undan de tretton kodexarna som utgör det vi idag kallar Nag Hammadi-skrifterna.

    När vi talar om Nag Hammadiskrifterna och spekulerar kring frågan om vilket/vilka sammanhang dessa kodex kommit ifrån innan de lades i den förseglade krukan så bör man beakta ett antal olika saker. För det första är två typer av datering av texterna nödvändiga, dels dateringen av när kodexfyndens handskrifter har kopieras och bundits samman, vilket i Nag Hammaditexternas fall är daterat till strax före 350 e.Kr.[15] därtill kommer dateringen av när de specifika texterna ursprungligen kan ha författats. Samtliga skrifter är dock översatta till koptiska från att ursprungligen ha skrivits på grekiska.[16] Vad gäller tid, plats och författare till skrifterna måste varje skrift och skriftgrupp bedömas var för sig, då traderingskedjan för respektive text har sin egen historia. Därtill kommer den komplexa historiken kring de olika texternas inbördes förhållande, samt alla frågor kring de olika texternas samband med andra texter utanför Nag Hammadibibliotekets skriftsamling. Därmed måste vi beakta möjligheten att de olika texternas ursprungskontexter kan ha skilt sig nämnvärt från den senare kontexten i vilken Nag Hammadikodexarna har kopierats, bundits samman och slutligen gömts i en kruka.

    Marvin Mayer och Elaine Pagels skriver om möjligheten att det kan ha varit kristna munkar som har huserat Nag Hammadiskrifterna i sina bibliotek men sedan har gömt undan dessa vid en tid då ärkebiskopen Athanasius i Alexandria, sänt ut sitt påskbrev utöver Egypten under våren 367 e.Kr.[17] I detta brev berättas vilka böcker som anses vara kanoniska, vilket motsvarar nuvarande protestantiska bibelkanon,[18] samt ett antal tillåtna böcker som inte ansågs vara skadliga för de kristna utan kunde läsa, även om de inte tillhörde ”kanon”.[19]

I detta Påskbrev, som översattes till en koptisk version, står att läsa om de heretiska böcker som skulle rensas ut:

 

          I fear lest, as Paul wrote to the Corinthians, some few of the simple should be beguiled from their

          simplicity and purity, by the subtlety of certain men, and should henceforth read other books—those

          called apocryphal—led astray by the similarity of their names with the true books….But they are an

          invention of heretics, who write them when they choose, bestowing upon them their approbation, and

          assigning to them a date, that so, using them as ancient writings, they may find occasion to lead 

          astray  the simple.[20]

 

 

Biskop Athanasius skriver här om de ickekanoniska, apokryfiska böckerna, [21] som är skrivna under falskt namn (pseudepigrafer), dessa ses som innovationer vilka ”heretikerna” skriver när de vill, men vilka de använder som om de vore forntida skrifter.

    Epifanius skriver (375 e.Kr) om arkontikerna (en slags setianska gnostiker), att dessa skapar och samlar ”apocryphal books”, vilket ger oss ett uttalat exempel på att en utomstående betraktare kallar de setianska gnostikernas skrifter för apokryfiska.[22]

 

Noter:

 

[1] Meyer, 2007, 778.

2 Pearson, 2004, 78.

3 Ahlin, 2008.

4 Turner, 2007, 784                                   

5 Epifanes, Panarion, 26. 39.1. 1, engelsk översättning se: Layton, 1987, 187.

6 Epifanes, Panarion, 26. 39.1. 3

7 Epifanes, Panarion, 26. 39.1. 4.

8 Turner, 2007, 784, denna typ av benämningar återfinns i de sethianska texterna inom Nag Hammadibiblioteket.

9 Turner, 2007, 784.

10 Pearson, 2006, 82, Josefus skrive i Antiquitates Judaiecae 1.2. om Adams son Set som bärare av visdom.

11 Turner, 2007, 786.

12Turner, 2007, 786.

13 Mayer & Pagels, 2007, 6.

14Pachomios (292-346 e.Kr.) var en koptisk munk från Thebais grundade de sk. cenobitiska sammanslutningarna, (cenobit kommer av grek. koinobion, gemensamt liv) detta i skillnad till anakoreternas levnad vilka levde ensamma, utan organisatoriska band, Linnér, 11.

15Layton, 1987, xxxvi.

16Mayer & Pagels, 2007, 1.

17Mayer & Pagels, 2007, 6-7.

18Det vill säga; GTs 39 böcker (motsvarar judiska Tanaks 22 böcker) samt NTs 27 böcker.

19Athanasius, Festal letter 39, 4-7: ” But for greater exactness I add this also, writing of necessity; that there are other books besides these not indeed included in the Canon, but appointed by the Fathers to be read by those who newly join us, and who wish for instruction in the word of godliness. The Wisdom of Solomon, and the Wisdom of Sirach, and Esther, and Judith, and Tobit, and that which is called the Teaching of the Apostles, and the Shepherd. But the former, my brethren, are included in the Canon, the latter being [merely] read.” English translation of  Schaff, Philip: The Nicene and Post-Nicene Fathers Second Series Vol. IV. Oak Harbor : Logos Research Systems, 1997, 551.

20Athanasius, Festal letter 39, English translation of  Schaff, Philip: The Nicene and Post-Nicene Fathers Second Series Vol. IV. Oak Harbor : Logos Research Systems, 1997, 551.

21Apokryf  av grek. Apokryphos, fördold, hemlig.

22 Epiph. Adv. Haereses. (EpA). 40. 2.1, English translation of Bentley Layton, 1987, 195.